Din varukorg är tom
av Leigh Fuge 02 juni 2026 6 min läsning
När Rage Against the Machine slog igenom 1992 kom de precis i rätt tid för att förändra hur tunga musik kunde låta. Genom att kombinera Led Zepelines riffdrivna grooves och Black Sabbath med politiskt laddad hiphop-vokal och DJ-liknande scratching skapade RATM något genuint nytt.
I centrum för det här soundet stod gitarristen Tom Morello – en musiker som visade att man inte behöver en vägg av effekter för att utmana gränserna. Istället byggde han en enkel rigg och använde okonventionella tekniker för att skapa ljud från en annan värld.
Morellos setup på RATM:s debutalbum, Rage Against the Machine, var förvånansvärt enkel: några viktiga gitarrer, en ikonisk förstärkarkombo och ett litet urval av pedaler. Låt oss titta närmare på den utrustning som formade albumets unika sound.

Tom Morello uttrycker sig på sin "Arm the Homeless"-gitarr. Bildkälla: Scott Penner / Wikimedia Commons
Gitarren "Arm the Homeless" är utan tvekan Morellos mest kända instrument, och den började sitt liv som något ganska annat. År 1986, precis efter att ha flyttat till Los Angeles, beställde Morello en specialbyggd gitarr från Performance Guitar USA, en välkänd moddverkstad på Sunset Strip.
Visuellt baserad på en Stratocaster-design modifierades gitarren på flera viktiga sätt som skulle forma Morellos ton och spelstil under många år framöver.
Instrumentet var ursprungligen utrustat med Seymour Duncan JB-humbuckrar, men fick senare aktiva EMG-mikrofoner inför inspelningarna av RATM:s debutalbum, vilket gav det en aggressiv, tight bas och ett kontrollerat anslag.
En Floyd Rose-tremolo med lås möjliggjorde exakta bends och dive bombs utan att förlora stämningen, medan Morello installerade en killswitch på den nedre hornen som skulle bli en integrerad del av hans stutter-effekter i DJ-stil.
När Morello började experimentera med alternativa stämningar uppstod behovet av en ny gitarr. Hans huvudsakliga "Arm the Homeless"-gitarr var inte särskilt lämplig för omstämning på grund av sin Floyd Rose-tremolo, så han bytte en 50W Marshall-förstärkare mot en av sina rumskamraters 1982 Fender American Telecaster.
Telecastern blev Morellos förstahandsval för Drop D och kan höras på många ikoniska riff på albumet. Telecasterns single-coil-bett ger anslag och tydlighet som balanserar den sänkta stämningen.
Mindre känd men minst lika viktig är Morellos Gibson Les Paul Standard, smeknamn "Taco Bell" eftersom dess färg sägs påminna om Taco Bells chilisåsförpackningar.
Denna gitarr köptes 1992 från West LA Music och togs främst in i studion för att ge extra värme och tyngd åt lead-linjer och överdubblingar. Du kan höra gitarren på "Killing In The Name", "Freedom" och "Township Rebellion", för att nämna några.

Tom Morellos JCM800 med kabinett. Bildkälla: AudioTechnology
Morello köpte Peavey 4x12 samtidigt som sin 2205-förstärkare, och hans ägande av den var grundat i nödvändighet snarare än önskan. När han gick in i butiken var det enda kabinettet i lager en Peavey 4x12 lastad med Celestion G12K-85-högtalare, så han köpte den. Precis som förstärkaren förblev den en del av hans primära rigg under hela hans karriär.
Även om Morello öppet har pratat om att han till en början var generad över att ha ett Peavey-kabinett, insåg han att det hjälpte till att forma hans unika tonala identitet genom att erbjuda en tight bas med tillräckligt mellanregisterbett för att skära igenom mixen.
Morellos användning av wah är utpräglat praktisk snarare än bluesig: han lämnade ofta Cry Baby på en position för att forma tonen och använde den som ett fast filter snarare än att ständigt vicka på den. Detta kan göra anslaget i rytmsektionerna stramare eller ge lead-linjerna en vokal kvalitet utan att låta överdrivet "wah-wah".
Genom att göra detta kan wahen fungera som en typ av filter över allt som spelas genom den. Det finns väldigt lite dokumentation om vilken wah Morello använde, men det spekuleras i att det var en GCB-95.
Phase 90 användes sparsamt på debutalbumet, mest märkbart på de inledande ackorden i "Killing in the Name", där den lade till tredimensionell rörelse och en mjuk virvel i de utdragna ackorden.
Morello körde den vanligtvis på en långsammare hastighet för att hålla effekten mer subtil. Genom att köra den på det sättet tillförs hans ton tjocklek och djup, samtidigt som den förblir nästan omärklig – men utan den skulle värmen och rörelsen försvinna.
[product=drunk-beaver-tornado-mk2-phaser]
Inspirerad av Ross Phaser, EHX Small Stone och Blackout Whetstone Phaser är Drunk Beaver Tornado Mk2 Phaser en virvelvind av analog virvel med 2, 4 eller 6-stegs fasning, vilket gör att du kan efterlikna (och kanske överträffa!) dina favoritgitarrljud.
[/product]
Även om Morello förknippas mer med sin användning av Boss DD-2 och DD-3-pedaler på senare album, började allt här med DOD Digital Delay. Den användes till allt från korta slapback-effekter på riff till längre repetitioner för leadspel.
I kombination med gitarrens killswitch blev delayet ännu ett instrument för att skapa stutter- och rytmiska mönster – vilket gav musiken den karakteristiska mekaniska grooven som kompletterade Zack de la Rochas rap och DJ:ns skivspelareffekter.
Det finns inte många gitarrsolon på Rage Against the Machine:s debutalbum, men när de väl finns kan du vara säker på att Morello skär igenom mixen!
För dessa ögonblick förlitade han sig på en DOD EQ-pedal, inställd som en dedikerad boost – som framhävde de övre mellanfrekvenserna och diskanten samtidigt som klarheten bevarades på hög volym.
[product=lichtlaerm-audio-amber-spyglass-studio-grade-hybrid-eq]
Lichtlaerm Audio Amber Spyglass är en EQ-pedal i studiokvalitet med fotswitchbar Mids-kontroll. Med 4 perfekt utvalda aktiva frekvensband kan du anpassa ditt ljud före eller efter gain med drastiskt olika resultat.
[/product]
En av de bästa sakerna med Tom Morellos val av utrustning är att vi vanliga dödliga har råd att skaffa oss samma, eller en mycket liknande, rigg för en rimlig summa.
När det gäller gitarrer fungerar vilken gitarr som helst med dubbla humbuckrar och låsande tremolo utmärkt och ger dig tillgång till alla Morello-liknande ljud du behöver. Om du behöver en killswitch kan du upptäcka att din lokala gitarrbyggare kan montera en åt dig för en liten avgift.
Alternativt kan du köpa den officiella Fender Tom Morello Signature-gitarren, som lanserades 2025.
För Drop D-riff ta en Telecaster med single-coil.
När det gäller förstärkaren vill du verkligen ha en Marshall här. En rörförstärkt JCM800 eller liknande 50W-förstärkare är ett klassiskt val; begagnade exemplar dyker ofta upp till rimliga priser.
Om det ligger för långt ifrån dig kan moderna modeller som DSL2000 komma förvånansvärt nära när de ställs in korrekt. Nyckeln är en förstärkare med bra aggressivitet i mellanregistret och tillräckligt med kraft för att flytta luft – RATM-ljud bygger på att de både känns och hörs.
Om du kan hantera storleken och ljudet, kombinera med ett 4x12-kabinett lastat med Celestion Greenback eller G12K-85. De ger dig den kombination av bett, tydlighet och kontrollerad bas som definierar Morellos ton.

En fantastisk bild av Tom Morellos pedalbräda. Bildkälla: jvh013photo
När det gäller pedaler behöver du minst en Digitech Whammy för Morellos karakteristiska pitchshifting och oktavhopp.
Förutom den bör du försöka skaffa en Overdrive eller Distortion för att strama upp ditt ljud och pressa din förstärkare, en Wah för att forma tonen och färga lead-partier (missa inte den officiella Tom Morello-versionen från Dunlop), en Phaser för att lägga till subtil rörelse och en Delay för slapback och lager av texturer.
Att förstå att Morellos utrustningsfilosofi är rotad i enkelhet och pålitlighet visar verkligen att det inte är VAD du har för utrustning som räknas, utan HUR du använder den. Ut och experimentera!
Huvudbildkälla: Raph_PH / Wikimedia Commons
av Leigh Fuge 03 november 2026 10 min läsning
När John Frusciante återvände till sin roll i Red Hot Chili Peppers 1998 var han med och inledde en av de mest hyllade perioderna i bandets historia...
av Leigh Fuge 16 oktober 2026 5 min läsning
Gitarerna, förstärkarna och effekterna bakom Iron Maidens Somewhere in Time (1986) – från den specialbyggda Jackson superstraten till Gallien-Krueger 250ML.
av Leigh Fuge 17 september 2026 7 min läsning
Ta en djupdykning i Josh Hommes gitarrutiner och sound på Queens of the Stone Ages 2002-album, en riktig pocketraket till skiva, Songs for the Deaf.